men schluuuta lipa dåå..
sov lite för länge idag.. men det var skönt. Det var en trött kropp som pallrade sig upp ur sängen.
1 timmas combat i tisdags o 1,5 h handboll igår sätter sina spår i en otränad kropp.
Men gött äre! =)
Var nere på stan en vända, härligt höstväder ute idag!
Väl hemma igen blev jag sugen på Lövbiffsgryta, sagt o gjort! Men satan va handikappad man blir med en tumme.. Det är sjukt lätt att komma åt den o dra till, ajajaj.. Så jag lindade upp den. Å det gjorde det hela ännu mer komplicerat när jag skulle laga mat.. på med plastpåse bara! :)
När jag stod där o klaga kom jag på mig själv och kom att tänka på en kille som heter Mikael Andersson. Hört talas om honom? Han föddes utan armar och ben, idag är han trebarnspappa, kan köra bil o jobbar.
Å här står jag o klagar över en stukad tumme? Skärpning!
Han har förresten skrivit en bok som kom ut här i höst, Armlös, benlös men inte hopplös, inte omöjligt att den skrivs in på önskelistan till tomten faktiskt. För sånt imponerar och inspirerar mig!
Skövde nästa!
Hejpa!
