bittert.
Då satt man Inte på tåget. utan i en väntsal.
Det gick inte riktigt som jag tänkt mig det här.
Å jag som hade så gott om tid.. suck.
Två km kan inte ta mer än en timma att gå, det är omöjligt. Så jag traskade iväg mot stationen med god marginal.
Frågade efter vägen allt eftersom. Båstad är inte så stort som sagt.
Regel nr.1 - Fråga aldrig en sotare i Båstad efter vägen. Det blev fel.
Regel nr. 2 - Ha alltid lite mer tid än vad du tror du behöver.
Jag gick o gick o gick. Inte världens livligaste stad detta heller, inte såhär i vintertid iaf.
Hittade två danska byggarbetare till slut. "Statioonen, ja dä ä en u en hal kilomeiter dä åt"
bajs.
Stressen kom rejält. Ringde en gammal klasskompis, Fredrik Bayatti, som numer pluggar i Båstad o fick tag på Taxinr. Men insåg att tiden skulle springa ifrån mig. Å då skulle jag stå där på stationen med Taxinota OCH två hundra spänn fattigare för tågbiljetten.
Jag ringde SJ.s kundkänst, "Du står som nummer åtta i.." klick.
Ringde Jossan, som jag vet allt som oftast sitter med sin lilla vita andra hälft i knät, Macen alltså =)
Hon försökte avboka min biljett. men det gick tyvärr inte.
Troligen har den värsta bitterheten lagt sig när jag kommer till Gbg om två timmar, men om jag orkar ska jag gå in hos SJ o skälla lite, eller iaf ifrågasätta.
Ni har ett probläääm i ert systääääm.
jag är iaf glad att det verkar poitivt med praktikplatsen! =)
over o ut.
